Och det som nu sakta framträder har en helt annan styrka än ursprungstexten.
Framför allt blir Wilhelm mycket tydligare. Och det behövs, hans utbrott mot Katarina kom ganska mycket som en blixt från klar himmel och fick förklaras i efterhand. Nu byggs det upp redan i prologen och växer sedan långsamt till sig, steg för steg tills själva utbrottet blir ofrånkomligt.
Är vid det här laget riktigt nöjd med prologen och första kapitlet. Andra kapitlet börjar också falla på plats, litet mer för varje ny bearbetning.
Det känns som om den här texten håller på att kliva upp ett trappsteg. Eller möjligen två.
Jag har givetvis gjort bearbetningar tidigare. Men nog aldrig riktigt på det här viset, när jag remixar kapitel jag varit rätt nöjd med och som funkat utmärkt i befintligt skick.
Hur brutalt brukar ni gå lös på era texter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar