Om skrivande och struktur - eller bristen på den senare

I tisdags skrev Veronica Almer, klokt och insiktsfullt som alltid, en bloggpost om skrivande och struktur på på Debutantbloggen. Om du inte redan läst den, kan du göra det här.

Att börja skriva, utan tillstymmelse till struktur, är ett kardinalfel som jag begått gång på gång. Jag vet inte hur ofta jag har satt mig ned och börjat skriva och grotta ned mig i texten med ingenting annat än insikten om att "det är dit jag skall" som ledstjärna.

Kanske går det tillbaka till att jag en gång i värden planerade och skissade upp en fantasyhistoria (i flera delar - jag är oförmögen att skriva SMÅ saker) där enbart tidslinjen var på över hundra sidor.

Och efter det, var jag så led på hela historien att den aldrig blev skriven.

Efter det har jag mer eller mindre skjutit från höften, skrivmässigt sett, när jag fått en ny och spännande idé.

Att sätta sig ned och bara skriva och grotta ned sig i texten har sin charm.  Att se en text växa fram - scen för scen - från ingenting annat än tankar och fingrarna flygande över tangentbordet har sin frestelse. Sin speciella magi.

Man vet inte vad som skall hända härnäst. Vad ens personer skall ta sig till. Få för sig att göra och säga.

Men att ge efter för den här frestelsen har sina speciella svårigheter. Sina speciella problem.

Det har bland annat lett till att jag efter sex års skrivande sitter med ett manus på ca 900 sidor som har en svåröverskådlig tågurspårning i mitten.

Man. Behöver. Faktiskt. Struktur.

Jag har genom år fått försöka uppfinna och bygga upp strukturen runt den skrivna texten för att styra upp det hela.

Och längs den resans gång jag har kommit till slutsatsen att det kanske kan fungera för mig att sätta mig och skriva fyra, fem kapitel och kanske också några fristående nyckelscener bara för att få grepp om mina huvudpersoner och deras reaktioner. Vilka är de? Hur tänker de?

Hur ser de på livet och hur reagerar de på livets med- och motgångar?


Men sedan måste jag ta ett steg tillbaka, pausa skrivande och spika strukturen och dokumentera vad jag funnit ut om personernas karaktärer, tankesätt, åsikter och värderingar och se hur jag kan utveckla dem.

Det är litet som att försöka uppfinna såväl hjulet som vägen och fånga och tämja hästarna - efter det att man byggt vagnen.

Så, min skrivande vänner där ute - hur ser ni på struktur? Hur mycket - eller hur litet - av den varan behöver du? Vilka metoder använder du?