har jag ont. Att jag har ont är väl ingen nyhet, de som följt bloggen en tid har nog inte undgått ett och annat Aow! Aow! Aow! över muskelsmärtor i fötterna. Men den här gången har smärtan slagit till i höger knä. Det är en följd av att jag i fredags satte mig på en handikappsittplats på bussen.
Har ni lagt märke till en sak? För att kunna utnyttja de där sittplatserna avsedda för handikappade måste man vara vig och rörlig som orangutang eftersom de de ofta är tokhöga!
Den här var tokhög. Och när jag skulle ned från den blev vinkeln för påfrestande för höger knä och inom en timme hade smärtan slagit till rejält och jag har gått på värktabletter och linimentstift hela helgen. Och gårdagen därtill. Dagen lär inte bli något undantag, med tanke på att jag måste ut i eftermiddag - det blir alltid jobbigare när jag måste ge mig ut.
Jag var ute en tur i går eftermiddag. Och även om morgonen och förmiddagen varit förhållandevis drägliga, blev eftermiddagen och kvällen desto jävligare.
Jag åkte buss i går också. också ett handikappsäte för orangutanger, även om detta vid första anblicken såg bättre ut. Det är en sak att ta sig upp. En helt annan att ta sig ned.
En sak är säker - moderna bussar må utge sig för att var handikappanpassade eftersom de går att sänka så nära trottoaren som möjligt och har släta golv i främre delen av bussen. Men skenet bedrar, interiört återstår en hel del att göra för att anpassa bussarna så de blir användarvänligare för oss som är orörligare och ovigare än orangutanger.
Nej, nu skall jag släpa mig till köket och ta morgonens dos av värktabletter. Och ge knät en överhalning med linimentstiftet. Wohoo! för linimentstiftet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar