"Text är som ett levande väsen, den har sin egen vilja och sina egna åsikter. Jag skulle just sätta igång med den sista delen - den färgstarka slutklämmen - på åttonde kapitlet när åttonde kapitlet informerade mig om att det minsann var färdigt och det jag tänkte börja skriva var inledningen till nionde kapitlet, så kunde jag vara så vänlig och sluta envisas. Min text talar till mig."
Det går inte en dag av skrivande utan att man lär sig någonting nytt. När man skrivit tillräckligt länge och tillräckligt mycket börjar texten kommunicera med en. Är man uppmärksam nog uppmärksam - och lyhörd - vet man att lyssna.
När texten har någonting att säga en, vill den oftast säga att man är fel ute. Eller att man inte tar ut svängarna tillräckligt. Eller att en av ens personer aldrig skulle säga den där lysande repliken (som man just håller på att knacka ned på tangentbordet). Eller göra det man ägnat hela dagen åt att fundera ut, eftersom det är helt okaraktäristiskt för dem..
Eller att man håller på att begå våld mot textens struktur. Eller logik.
Mitt råd är - lyssna till din text.
Ibland vet den mer än du gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar