Kuddkriget

Jag är notorisk kuddvändare. En normal natt vänder jag kudden minst två gånger innan jag somnar. En bra natt en, en sämre natt tre.

Blir det fler kuddvändningar en natt är det lika bra att gå upp och sätta sig i fåtöljen och läsa en halvtimme eller så innan man gör ett nytt försöka sova, annars ligger man bara där och gör i ren frustration kåldolme av sängkläderna medan kudden roterar som en annan jä... propeller.

Det existerar faktiskt inte nätter helt utan kuddvändning eftersom den första kuddvändningen sker just som jag lagt mig, för att få en bra vinkel vid nacken och en bra position för huvudet. En bra natt hinner jag somna innan jag värmt kudden obehagligt varm och nedlegad.

För en del människor är det sängen i sig som är problemet när det gäller nyinvesteringar till sovrummet. I mitt fall är det snarare kuddar. Här om året investerade jag i en ny kudde, bara för att konstatera efter några veckor att den var för hög och för hård.

Jag hade (medan jag försökte sova på den) hela tiden en känsla av att jag höll på att rulla av den. Eller att jag fick sträcka min tämligen korta nacke alldeles för mycket för att finna en bekväm sovställning.

Istället sover jag nu på min gamla kudde, som är låg och mjuk nog att funka. Men som dessvärre mest av allt påminner om en sammansjunken sufflé när jag vaknar. Avtrycket efter huvudet reser sig inte med mindre än att jag skakar kudden.

Ny kudde behövs, men jag har varken råd eller lust att göra om samma misstag igen.