Kylklampsgosande mot extremvärmen

De senaste veckorna har jag regelbundet gosat med kylklampar för att överleva extremvärmen som de senaste månaderna parkerat över Sverige.

Jag har hämtat den direkt, djupfryst från frysskåpet och lagt den i pannan, mot kinderna, i nacken, i armvecken, på axlarna och på benen. Den har varit så härligt svalkande och avkylande och uppfriskande - och den har blivit mer klappad och kramad och gullad med än någonsin någon hundvalp.


En kylklamp direkt från frysskåpet håller sig iskallt skön och kylande i åtminstone en halvtimme och svalkande i en timme. Därefter behöver den in i frysskåpet för kylning igen.

Kylklampsgosande kan varmt rekommenderas om du vill ha litet svalka olidligt varma dagar.

Åskan i morse utlöste tre billarm

Här över Södertörn drog en åsk- och regnfront fram tidigt i morse. Det varade kanske trekvart och även om regnet inte direkt var hårt, så var det i alla fall ihållande. Och välbehövligt.

Det senare kan man väl kanske inte säga om åskan, inte med tanke på hur torrt det är i markerna. Som tur var hade det i alla fall regnat i tio minuter, en kvart när åskan väl brakade loss och fuktat uttorkade marker åtminstone till en viss del.

Sedan brakade det som sagt loss ordentligt. Riktigt, riktigt ordentligt. Och därtill på riktigt nära håll. Ibland hann man bara räkna till ett efter det att himlen utanför fönstren gnistrat vit innan det smällde. Så det var kanske inte så förvånande att blixtnedslagen vid inte mindre än tre tillfällen utlöste billarmen bland parkerade bilar på parkeringsplatsen.

Det är väl tveksamt om blixten verkligen träffade tre olika bilar, men ibland var det så att marken skakade vid blixtnedslagen och kanske var det tillräckligt för att skaka också bilarna så att larmen utlöstes.

Vissa mornar vaknar man ordentligt, vare sig man vill eller inte. För efter den upplevelsen, var chansen att somna om obefintlig. Man var helt enkelt för uppe i varv.

För varmt för småfåglar att twittra...

I går eftermiddag försökte jag skriva ett inlägg på Twitter. Det gick så där i eftermiddagshettan.

Jag skulle lägga upp en bild som representerar årstiden och skulle kopiera texten som jag ville använda till dessa återkommande inlägg. Jag försöker lägga upp en eller ett par årstidsbilder dagligen som skall visa litet på årets gång och årstidsväxlingarna, det är ett stående inlägg.

Jag markerade texten jag ville använda men min värmemosiga hjärna glömde tydligen att informera fingrarna mot tangentbordet om att de skulle kopiera den. Istället klistrade jag in en tidigare skriven (och därpå skrotad text) som låg kvar i minnet, infogade bilden och klickade för att lägga upp den.

Sedan bläddrade jag runt på Twitter en stund innan jag kom förbi mitt inlägg och upptäckte att den där texten, den såg nog rätt konstig ut.

Bara att ta bort inlägget. Häpp!


Och den där felaktiga texten?

Å, det var väl inget större fel på den, egentligen. Bortsett från att den inte hade något som helst sammanhang med bilden i fråga. Jag hade litet tidigare försökt vidarebefordra en tweet från en twittrare till en annan (eftersom hennes bok var med på den bilden).

Tyvärr funkade det inte riktigt så som jag hade tänkt, varför den retweeten skrotades. Texten, däremot, låg kvar i minnet och skräpade.


Och, nej, det blev ingen årstidsbild i går.
Vem vet hur det hade gått vid nästa försök?


Gör ni också knäppa och knasiga saker i sommarvärmen eftersom hjärnkapaciteten inte riktigt räcker till?

Mörklägger mot värmen

Just nu skulle man kunna tro att det är en vampyr som skall sova i mitt sovrum. Persiennerna är nedfällda och omvridna så mycket det bara går, mörklila gardiner är fördragna så att de sluter tätt för fönstren. Allt för att stänga ute varenda temperaturhöjande solstråle.

Det är mörkt i sovrummet, men försöket att stänga ute värmen har gjort viss verkan. Temperaturen har sjunkit under trettio grader och jag har därigenom lyckats sova litet mer - och kanske också litet bättre - de senaste nätterna.


Det må se ut som om någon som inte tål att få en endaste solstråle på sig skulle sova i detta sovrum. Nästa fråga är väl om jag kommer att utveckla huggtänder?

Nackdelarna med den här lägenheten

Utöver, givetvis att den ligger på sjunde våningen och hissen inte är hundraprocentigt pålitlig på grund av de billiga innerdörrar man installerat -de där man ibland kan höra stå och gå flapp, flapp, flapp någon annanstans i hisschaktet när de försöker och förgäves försöker stängas.

Den här gången talar jag om västläget.
Och, för all del, också om höjden över havet.

Det låter kanske inte som någonting att klaga över, för vilken soldyrkande nordbo skulle inte vilja ha en balkong med västläge för svenska sommarkvällar?

Och vem gillar inte fri och vidsträckt utsikt?


Nackdelen är att HELA lägenheten har västläge. Har ni någon som helst aning om hur svårt det är att ställa till ett rejält, genomluftande och temperatursänkande korsdrag om alla ens fönster vetter åt samma håll?

Nära nog omöjligt.


Det innebär också att man befinner sig ovanför trädtopparna. Det är givetvis en fördel ur utsiktsperspektivet - även om utsikten består av tallar (och några björkar), en pendeltågsstation, ett industriområde och ännu mera skog.

Men det innebär också att man på denna höjd inte får någon som helst skugga över fönster, balkong eler fasad, vilket i sin tur leder till att temperaturen inomhus dag för dag stegras. Från varmt. Till för varmt. Till bastuvarmt. Till översta laven-bastuvarmt. Till stenugnsbakad pizzaugnsvarmt.

De senaste dygnen har temperaturen därför varit närmare trettio olidliga grader varmt i sovrummet.

Hur bra tror ni man sover i den värmen?

Japp. Som en kratta.


Eller, rättare sagt, sedan man tuppat av av utmattning sover man och vet just ingenting mer. Men i går vaknade jag vid fyratiden. Eftersom det vid det laget kändes som: "Varning! Varning! Varning! 3, 2, 1 - spontan självantändning av ryggen nära förestående!"

I morse sov jag i alla fall till någon gång runt halv fem, tjugo i fem och ryggen stod i alla fall inte i lågor. Jag kände mig bara som om jag sovit på översta laven i den där jävla bastun.


Mina patetiska försök att sätta korsdrag för att få ned temperaturen något i en lägenhet som inte är designad med effektivt korsdrag i åtanke har sorgligen misslyckats. Framför allt eftersom luften här utanför redan vid sjutiden är allt för uppvärmd för att man längre skall kunna hålla fönster och balkongdörrar öppna i hopp om att få in litet välbehövlig svalka.


Ni förstår säkert att jag just nu längtar efter en temperatursänkning?

En riktigt rejäl en.