Glassnostalgi i Karlberg

I samband med gårdagens sista sekunden nostalgitripp till Karlberg blev det, eftersom det var jag sista gången jag kunde ta pendeln direkt dit, givetvis också ett besök på Stockholms Glasshus. Det blir litet mer omständligt med alla avstängningar nu och från den 10:e juli får man åka till nya pendeltågsstationen Stockholm Odenplan. Och därifrån ta tunnelbana till S:t Eriksplan.Eller till bussar.

Men det fixar sig nog. Den största omläggningen av spårbunden trafik Stockholm skådat sedan tunnelbanan på femtiotalet drogs tvärs igenom stan skall inte inbilla sig att den kan stå mellan mig och mina sommarglassar!

Sedan satt jag en stund och läste i den lilla parksnutten utan namn med sin fantastiska utsikt över Kungsholmen. Antingen en av Stockholms i särklass minsta parker eller en lokal kvarterstäppa. Oaktat vilket, en alldeles ljuvlig liten plats.

Och en plats som förmodligen kommer att bli betydligt lugnare och mer rofylld när pendeltågsstationen försvinner och de regelbundna folkvandringarna till och från S:t Eriksplan upphör.


Enligt SL ser det ut som om ni som bor norr om stan skall kunna åka till Karlberg med pendeln även denna vecka - kan inte garantera att det verkligen är så, men det såg ut så. Så om ni är sugna på Stockholms godaste glass gäller det att passa på medan det är enkelt att ta sig dit. Passa på att njuta!


För min del blev det en bägare med två generösa kulor glass. Roman Choklad och Salty Caramel. Supergott!


Kan rekommenderas.


Ett varningens ord dock. Salty Caramel är en ganska stark smak med ordentligt genomslag och kan nog inte kombineras med vad som helst. Antingen en ganska neutral smak som låter den dominera. Vaniljglass eller någonting däråt. Eller också en ganska kraftfull smak - men då en smak som harmoniserar med den, som i det här fallet en kraftfull chokladsmak. 

Sista turen till Karlberg?

I går, sedan jag sett på skyltarna på min pendeltågsstation att det skulle bli stora avstängningar i pendeltågstrafiken under de kommande veckorna fram tills Citybanan öppnar för trafik 10 juli, fattade jag ett kvickt beslut att ta pendeln till Karlberg. Eftersom det då förmodligen skulle vara gången jag kunde göra det.

För ni vet väl att Karlbergs station oåterkalleligen försvinner som station i Stockholms pendelnät när Citybanan öppnar?

Litet synd att pendeltågsstationen med Stockholms i särklass vackraste utsikt försvinner, det är det onekligen. Jag har många sommardagar stått och njutit av utsikten över Karlbergsjön, Karlbergs Slott och husen längs Kungsholms Strand. Karlberg är nog en av få stationer i pendelnätet med en viss charm, även om det är en sliten och nedgången charm som helt är beroende av utsikten.

 

Och av vädret. För jag har också stått där många vinterkvällar, i snålblåst och skoningslöst snöglopp, väntan på ett - givetvis - försenat pendeltåg hem medan tårna långsamt och plågsamt styckefrysts i skorna och fingertopparna domnat bort medan man försökt vända och vrida sig för att inte få fartvinden och snöröken från passerande tåg i ansiktet.

Då har det mesta av charmen varit svår att se. Bortsett från den mest uppenbara - alla upplysta fönster i husen längs Kungsholms Strand och kvarteren närmast där bakom.

Men en sommardag som denna med blå himmel, vita molntussar, strålande solsken och varma vindar? Med solglitter över vattnet och småbåtar guppande i marinorna och det sömniga lugn som stundtals, om så bara för någon minut, hinner infinna sig mellan alla passerande tåg? Då finns det nog ingen station i Stockholms pendelnät som gått upp mot Karlberg.


Ja, jag vet. Utvecklingen går framåt och Stockholm behöver verkligen Citybanan för att utvecklas infrastrukturmässigt. Och Karlberg ingår i den så kallade Getingmidjan, som begränsar antalet tåg som kan passera Stockholms Central.  Sedan kommer också bytet från pendeltåg till tunnelbana kommer att ske så mycket smidigare vid den nya stationen vid Odenplan än det ändlösa traskandet mellan Karlberg och S:t Eriksplans tunnelbanestion man hitintills varit hänvisad till i ur och skur. Men logik hindrar inte att ett visst vemod smög sig in denna avskedstur.

För det blir nämligen nya station Stockholm Odenplan som ersätter Karlberg när Citybanan invigs den 10: juli. Stockholm Odenplan har smidiga förbindelser med tunnelbanans gröna linje vid klassiska Odenplans tunnelbanestation (där det också finns planer på en ny tunnelbanelinje Odenplan - Arenastaden, så där skall man kanske inte räkna med att byggnationen är permanent avslutad även om sådan utbyggnad i så fall ligger åtskilliga år in i framtiden).

Från Stockholm Odenplan fortsätter sedan pendeltågen direkt mot Solna respektive Sundbyberg.


Även dagens pendeltågsplattformar vid Stockholms Central försvinner och ersätts av den nya stationen Stockholms City, som också den får nära förbindelser med T-centralen. Så Stockholm står inför en trafikomläggning av en dignitet som inte skådats sedan tunnelbanan på femtiotalet knöts samman tvärs igenom staden och bildade stommen i dagens tunnelbanenät. 

Ja, sedan var det väl förmodligen också sista gången man såg den magnifika utsikten från infarten på järnvägsbroarna mot Stockholms Central. Med mindre än att man åker fjärrtåg.

Så det här, var på mer än ett sätt en nostalgitripp.

Recensionsskrivning inledd

  Recensionsskrivning pågår! 

Jag har i alla fall börjat, det återstår dock att se om boken behöver ytterligare en genomläsning. Ni vet, man upptäcker nya detaljer varje gång man läser en bok. Trådar i intrigen faller på plats. Förståelsen för karaktärerna fördjupas. Och man ser nyanser man missat tidigare.

Samtidigt vill jag verkligen få det gjort. Den här boken har av olika skäl fått vänta, vilket känns orättvist mot såväl författaren som boken - och mot alla läsare som älskar svensk romance. Och det här är en verklig sommarromance, klart jag vill tipsa om den nu..

Nu har jag i alla fall lagt grunden till de lätta bitarna av recensionen, d v s författar- och bokpresentation och en sammanfattning av handlingen. Får se efter lunch om jag verkligen är så redo som jag tror att jag är att skriva ett omdöme. Och vad jag behöver slipa vidare på. För att inte tala om den kortare GoodReads recensionen - som jag tack och lov slipper översätta den här gången!

För det här är svensk romance!!!

Och avslutningsvis knyta in recensionen i Romanceportalens struktur och korskoppla den tills allt faller på plats som det skall vara - och där det skall vara. Puh! Roligt, men puh.

När det kan vara klart vet jag inte. Och jag lovar ingenting bestämt, men min förhoppning är att om möjligt hinna med ännu en recension innan juni är över. Det är den bästa hålltid jag kan ge, men det kan också hända att detta blir julis första recension.

Tredje kapitlet - en oändlig historia...

Alltså, ni vet, tredje kapitlet - det där kapitlet som i månader hejdat min textmässiga framfart i mitt huvudprojekt?

Det där som fick mig att i månader under vårvintern och våren sitta och stirra på en blank skärm nedanför den sista raden i det sista skrivna stycket utan att ha en aning om hur jag skulle gå vidare eller vad som skulle hända därnäst.

Det är klart.

Kapitlet som sånär knäckte mig, är klart.

Jag påbörjade det den trettionde augusti i fjol. Och idag, för bara några timmar sedan, var det klart.

Jag byggde det, i stort sett ord för ord och mening för mening. Sedan hände ingenting. Och ingenting. Och ingenting.

Sedan kom det en riktigt rejäl ketchupeffekt på runt tio sidor. Efter det blev det tvärnit igen. Men under slutet av förra veckan och under helgen har jag skrivit och stretat och baxat runt texten och monterat om stora delar av andra halvan av det.

Och för ett par timmar sedan avknoppade jag slutligen några nedskissade scener som jag skjutit framför mig, eftersom jag visste att de skulle in där någonstans men inte exakt var, till det fjärde kapitlet. Förhoppningsvis kommer det inte att ta fullt lika lång tid att skriva klart det kapitlet som det här tagit.

Men jag måste säga att jag är jäkligt nöjd med mitt tredje kapitel. Det är så mycket som faller på plats (för mig) och så många frågor som väcks (för mina kommande läsare). Hihi!

Tredje kapitlet gör, nu när det är klart, mycket för att föra berättelsen vidare och vidga perspektiven.

Wohoo!
(för tredje kapitlet)


Wohoo!!!

Mary Balogh – Someone to Hold

Kategori: Historisk romance Titel: Someone to Love Ingår i: Westcott serien, 2:a boken Författare: Mary Balogh, brittisk-/kanadensisk romanceförfattare

Klass: Engelsk romance Språk: Engelska  Utgivningsår: 2017 Epok: Regency, (1800-tal, tidigt)

Mary Balogh är en New York Times bästsäljande romanceförfattare som skriver klassisk romance när den är som allra bäst. Hon har en suverän förmåga att fånga och återge regencyns tidsanda och betraktas som en av de mest prominenta efterföljarna till Georgette Heyer.

Mary Balogh skriver rörande, gripande klassisk regency romance och Someone to Hold – den andra boken i hennes nya serie, Westcott-serien – är inget undantag.

Jämfört med Mary Baloghs senaste serier, som har utspelat sig efter napoleonkrigen, tar hon med Westcott-serien, som inleddes med Someone to Love, ett steg tillbaka i tiden. Här är detta krig i full gång.

Detta är berättelsen om den vittförgrenade släkten Westcott, som tvingas möta omvälvande förändringar efter vilken ingenting längre är sig likt. Someone to Hold, den andra boken i serien, är Camille Westcotts och Joel Cunninghams historia.

Someone to Hold
(Baksidestext)

Humphrey Westcott, Earl of Riverdale, has died, leaving behind a fortune and a scandalous secret that will forever alter the lives of everyone in his family—including the daughter no one knew he had…

Anna Snow grew up in an orphanage in Bath, knowing nothing of the family she came from. Now she discovers that the late Earl of Riverdale was her father and that she has inherited his fortune. She is also overjoyed to learn she has siblings. However, they want nothing to do with her or her attempts to share her new wealth. But the new earl’s guardian is interested in Anna…

Avery Archer, Duke of Netherby, keeps others at a distance. Yet something prompts him to aid Anna in her transition from orphan to lady. As London society and Anna’s newfound relatives threaten to overwhelm her, Avery steps in to rescue her and finds himself vulnerable to feelings and desires he has hidden so well for so long.


Om handlingen

Humphrey Westcott, Earl of Riverdale, var inte någon popular man medan han levde och hans död medför en allvarlig chock för hans familj. Det visar sig att han redan var gift när han ingick äktenskap med sin grevinna. Och därmed visar sig den unga kvinna, Anna Snow, som vuxit upp på ett barnhem – och som Humphrey änka trott vara hennes makes oäkting – i själva verket är hans enda legitima barn.

Chocken drabbar hela släkten Westcott. Och vänder upp och ned på deras tillvaro. För ingenting är så som man trott det vara. Och lagen är obönhörlig. Humphrey Westcott ende son, som just efterträtt sin far som Earl of Riverdale, mister sin titel till en avlägsen – men legitim – kusin. Hans systrar, Camille och Abigail, är inte längre förnäma damer utan oäktingar.

När den värsta uppståndelsen lagt sig bor Camille, som dessutom blivit övergiven av sin svekfulle fästman, och Abigail hos sin mormor i Bath, medan deras mor slagit sig ner hos sin bror. Camille är skakad och upprörd över faderns fundamentala svek och eftersom denne är utom räckhåll för hennes vrede kanaliseras den mot den okända halvsyster, Anna Snow, som nu har den ställning hon och hennes syster växte upp med.

Driven av ett behov att förstå börjar Camille undervisa vid det barnhem där hennes halvsyster växte upp och senare också undervisade. Där träffar hon Annas barndomsvän, Joel Cunningham, som växte upp samman med henne på barnhemmet och som nu ger konst- och teckningslektion till eleverna i skolan.

Joel Cunningham, som älskade sin barndomsvän Anna, är kritiskt inställd till vad han ser som Camilles försök att gå i Annas fotspår. Men Camille visar sig i alla fall vara en långt mer kompetent lärare än han befarat och sakta och motvilligt växer en vänskap fram dem emellan.

Joel, som kämpat sig fram till att bli en ansedd porträttmålare i Bath, får i uppdrag att måla porträtt av Camille och Abigail. Camille är måttligt road av förslaget men går med på det för sin mormors skull. För att ge henne tid att vänja sig tanken börjar Joel med porträttet av Abigail.

Camille kämpar med att acceptera att hon inte längre är en förnäm dam – och att Anna, hennes okända halvsyster, istället är det. Hon kämpar också med att passa in på barnhemmet, dit hon efter en tid flyttar, och med att lyckas som lärare.

Under tiden får Joel oväntat nyheter om sin ditintills okända bakgrund. Skakad och upprörd vänder han sig till Camille och de dras allt närmare varandra. Allt drivs till sin spets när hela Camilles släkt, inklusive Anna och hennes nye make, kommer till Bath för att fira hennes farmors födelsedag.



Mitt omdöme

Det känns som om Mary Baloghs nya serie, Westcott-serien, landar i och med denna bok. Här faller alla komplicerade släktrelationer som jag fick kämpa för att hålla reda på äntligen på plats och berättelsen flyter därför ledigare. Kanske hjälper det att större delen av släkten, bortsett från referenser till dem eller omnämnanden, är frånvarande i första delen av boken och sedan introduceras portionsvis.

Istället ligger fokus på Camille och hennes behov av att acceptera det som hänt och utforska och förstå den nya verklighet som väntar henne som hennes fars utomäktenskapliga dotter.

Camille är inte direkt lätt att tycka om som person – hon var rent ut ganska gräslig mot sin halvsyster i den första boken. Men jag tycker att Mary Balogh gör ett utmärkt arbete att här i hennes egen bok rehabilitera henne och hjälpa mig förstå hur hon tänker och reagerar när hon bit för bit försöker återskapa sig själv till ett liv under nya förutsättningar.

Joel Cunningham, som växte upp tillsamman med Anna på barnhemmet, och som efter många kämpiga år blivit en ansedd porträttmålare är en sympatisk person – och ett intressant val för Camille. I sitt gamla liv skulle hon inte ha ägnat en man som honom en blick. Men som de är kollegor i skolan – Joel ger regelbundet konst- och teckningslektion till eleverna i skolan – är de tvungna att arbeta tillsammans i klassrummet och det är intressant att se hur en motsträvig respekt växer fram mellan dem för att sakta också övergå i vänskap. Men några kulturkrockar är givetvis, med tanke på deras bakgrund, oundvikliga.


Someone to Hold känns som en mer sammanhängande bok jämfört med Someone to Love vars strukturella svagheter – så som varandes första bok i serien – jag tog upp i den recensionen. Det har varit uppfriskande att lämna aristokratins salonger och balsalar och uppleva en romance som till stora delar utspelar sig på ett barnhem. Lika intressant har det varit att se hur Mary Balogh, som själv varit lärare, skildrat en nybliven lärarinnas vedermödor under hennes första trevande veckor i yrket under regencyepoken.

Betyg: 8 hjärtan av 10

Recension av Someone to Hold på GoodReads

(som har en annan betygsskala)

Someone to Hold
finns att köpa hos bl a
Adlibris, Bokus och Amazon











Tidigare romancerecensioner / tips om romantisk läsning:

2017

- Someone to Love, av Mary Balogh
- Seven Minutes in Heaven, av Eloisa James
- Arvtagerskan, av Lina Forss
- The Danger of Desire, av Sabrina Jeffries
- När drömmen slår in, av Sofia Fritzson


2016

- Do You Want to Start a Scandal, av Tessa Dare
- The Study of Seduction, av Sabrina Jeffries
- Duke of Sin, av Elizabeth Hoyt

Här ovan börjar Romanceportalens egen betygsskala gälla. 

Tidigare recenserade böcker är ej betygssatta (och kommer, åtminstone i dagsläget, inte heller att betygssättas retroaktivt).



Om du vill se äldre recensioner, bokpresentationer och boktips finns de under rubriken Romancerecensioner i högerkolumnen. Annars kan du finna dem den här vägen