All In - det svenska romanceundret

Det är en historisk dag. Bara så ni vet det.

I dag skrev nämligen Simona Ahrnstedt historia genom att bli den första icke engelskspråkiga romanceförfattare som översatts till engelska och släppa sin första bok på den engelskspråkiga romancemarknaden.

Världen, möt det svenska romanceundret - ah, världen?
Hallå?

Ah, ni läser redan!


Låt mig inte störa. Jag har bara en sak till att säga - Stort Grattis Simona!

In flagrante delicto

 

In flagrante delicto är latin, en juridisk term, och betyder på bar gärning. 

I romancesammanhang är in flagrante delicto en eufemism (en förskönande, förmildrande eller beslöjande omskrivning) för att bli påkommen under (eller i samband med) en sexuell aktivitet eller en situation som kan tolkas/misstolkas som det.

In flagrante delicto är vad som brukar kallas trope inom romance. Huvudpersonerna är vanligtvis i full färd med - eller just färdiga med - en angenäm och förhoppningsvis för båda parter tillfredsställande aktivitet när någon öppnar en dörr och skandalen är ett faktum.

I synnerhet inom historisk romance brukar en in flagrante delicto-scen innebära att de involverade personerna är mer eller mindre tvingade att gifta sig, ju förr desto bättre, vare sig de vill det eller inte.

Beroende på författarens avsikter (och givetvis hantverksskicklighet) och hur scenen och tropen exekveras kan utkomsten av en in flagrante delicto-scen bli allt från sanslöst dråplig, via förarglig för båda parter till fruktansvärt tragisk (givetvis innan allt vänds till det bättre - det är ju trots allt romance).

Varför jag tar upp in flagrante delicto?

Jag har den senaste veckan skrivit en sådan scen i romancenovellprojektet till novelltävlingen i Hemmets Veckotidning som spårade ur och blev ett romanprojekt istället. Och jag får erkänna att jag sällan har haft så roligt när jag skrivit en scen!

Det talas om romance

För tio år sedan talades det knappt om romance i Sverige. Annat än möjligen, ytterst nedlåtande av en finkulturell kulturelit - ungefär som "titta vad katten släpat in i vår fina kultursalong och lämnat på salongsmattan".

Sedan skrev Simona Ahrnsted Överenskommelser - Sveriges första verkliga romance - och det tycks ha utgjort startskottet för rader av entusiastiska romanceläsare att sluta smussla med sitt val av lektyr och komma ut ur garderoben.

Ah, givetvis ut ur boudoiren - det gäller att hålla terminologin rätt - och börja kräva respekt för sin favoritgenre.

Med åren har det också bildats en rad romance communitys som tillsammans formar en framväxande, stark, svenska romance community som börja kräva respekt för sin favoritgenre. Och desto fler vi blir, desto fler röster som ansluter sig, desto lättar blir det för oss att sluta smussla med vårt val av lektyr och istället helt skamlöst slå oss ned i salongerna, finkulturella eller inte, med vår favoritlektyr.

Som ett resultat av denna romancevåg har man också inom vissa kretsar i kultureliten - inte dess innerst kretsar, kanske, men ändå - börjat visa tendenser på att att om inte direkt visa romancegenren respekt så i alla fall på att ha ett mer seriöst intresse för den.

Romanceportalen, som föddes ur mitt intresse för romance, har på sätt och vis utvecklats som mitt bidrag till denna framväxande svenska romance community. Om den gör någonting till eller från vet jag inte. Men jag har i alla fall roligt - och det är huvudsaken.

Ett av de senaste tillskotten till vår framväxande svenska romance community är Romancepodden, där fem kvinnor diskuterar, analyserar och recenserar romance. Upplägget går ut på att till vartannat avsnitt har medlemmarna i  podden läst en utvald romance och diskuterar och recenserar den och i vartannat avsnitt tar man upp ett ämne som berör romance till diskussion.


Det talas om romance i Sverige.
Och det är sannerligen på tiden.

Om Romancepodden

Ett av de senaste tillskotten till vår framväxande svenska romance community är Romancepodden som jag skrev om i våras, där fem kvinnor med entusiasm och kompetens diskuterar, analyserar och recenserar romance.

Upplägget går ut på att till vartannat avsnitt har deltagarna i  podden läst en utvald romance och diskuterar och recenserar den och i vartannat avsnitt tar man upp ett ämne som berör romance till diskussion.

Eftersom det är så många deltagarna i podden blir det ibland litet rörigt, i alla fall tills man lär sig känna igen de olika kvinnornas röster. Innan dess är det inte helt enkelt att hålla reda på vem som säger vad.

Sedan kan det ibland inträffa när någon av kvinnorna kommer in på ett intressant tema och man spetsar öronen och känner att "nu kommer det någonting jätteintressant!" så bryter någon annan in med någonting helt annat - någonting ovidkommande, ett internt skämt ingen annan riktigt fattar eller någonting man pratat om tidigare och nu tar om ett varv till. Och alla blir följaktligen distraherade och man kommer frustrerande nog aldrig tillbaka till det där intressanta.

Men det talas om romance - och det är sannerligen på tiden att man talar seriöst om romance i Sverige - och överlag är Romancepodden roande, informativ och underhållande. Så fortsätt för allt i världen som ni börjat!


Så här långt har Romancepodden utkommit med åtta avsnitt:

• Avsnitt 8: Klitoris var inte uppfunnen på åttiotalet
• Avsnitt 7: Mary Sues är som demokrati
• Avsnitt 6: Romance utan buildup är bara salivutbyte
• Avsnitt 5: Snuvad på Darcys konfekt
• Avsnitt 4: När var hur
• Avsnitt 3: Lite sugen
• Avsnitt 2: Adelskalendrar for days
• Avsnitt 1: Welcome to the Boudoir!

Novellprojektet som blev ett romanprojekt

Som jag skrivit tidigare så gjorde jag tidigare i juni, trots att noveller inte är mitt bästa format, ett försök att skriva en novell till Hemmets veckotidnings novelltävling. Det gick så där, då bakgrundshistorien skenade iväg och tog upp alla maximalt tillåtna 12 000 tecken (och mer än så) utan att huvudpersonerna ens hade träffats.

Det blev inledningen till en roman istället - ett format som passar mig betydligt bättre än noveller. Jag har skrivit och filat på det sedan novellen havererade, fast jag egentligen borde ägna det bokmanus jag kämpat med i flera år all min tid och omsorg just nu.

Men det manuset behöver vila litet efter ett omfattande kirurgiskt ingrepp i början av juni så jag har haft rätt roligt med mitt havererade novellprojekt (nu 30 000 + tecken och två kapitel samt några löst skissade scener långt) de senaste dagarna när jag passat på att etablera den här idén ordentligt med ett par kapitel som sätter tonen och låter mig lära känna huvudpersonerna samt ett slags "detta kommer att hända".


Och vad kommer att hända?

Jag tänker inte berätta så mycket, för mycket av det är inte helt klarlagt än, men handlingen utspelar sig 1905. Och om ni inte vet någonting om 1905 så är det året när unionen Sverige/Norge upplöstes och brödrafolken stod på randen av ett krig innan unionen upplöstes under fredliga förhållanden, en första revolutionsvåg skakade Ryssland och Japan krossade den ryska flottan i ett slag som skakade den europeiska känslan av överlägsenhet i grunden.

Ett turbulent och omskakande år, som bjuder på dramatiska historiska skeenden och politiska och social spänningar som ger rika ekon och efterklanger i berättelsen. Fast det mesta av detta är redan historia när min berättelse tar sin början. 1905 lider mot sitt slut när en lastångare lägger ut från Sankt Petersburg med kurs mot Stockholm. Ombord finns några få passagerare som av olika skäl valt att göra överfärden i lastångarens spartanska hytter, däribland en man som återvänder hem efter en mångårig exil och en affärskvinna som vunnit makalösa framgångar.


En sak är säker - jag kommer att ha så roligt med det här konceptet!