Varför en bild på Karlbergs station, undrar ni kanske?

Det finns flera skäl till att fundera lite kring Karlbergs station, faktiskt.

Dels så är Karlberg en gammal, anrik station i Stockholm

Även om den kanske ser rätt så anspråkslös ut i sitt lilla funkishus som balanserar högst uppe på klipporna och högt över själva spår- och plattformsområdet så utgjorde Karlbergs station en viktig nod i Stockholms kollektivtrafik.

Några fakta om Karlbergs station som du kanske inte känner till:

• Den första stationen öppnades 1882. Den låg dock längre norrut än stationsbyggnaden på bilden, och hade istället ingång från Rörstrandsgatans passage under järnvägen.
• Stationen fick sitt namn efter det närbelägna Karlbergs Slott
  (som man till och med kan se från perrongerna).
• Stationsbyggnaden på bilden, med entré från Norrbackagatan, uppfördes 1932.Vilket man tydligt kan se på den strama, rätlinjiga funkisinspirerade utformningen av denna lilla byggnad.
• Karlbergs station stängdes för pendeltågstrafik i juli 2017 och ersattes då av den nya stationen Stockholm Odenplan i Citybanans tunnel.

Dels låg Karlbergs station avsides och var underdimensionerad för trafikmängden

En av nackdelarna med Karlbergs station var att den inte hade särskilt goda koppling till resten av Stockholms kollektivtrafik. För den som skulle vidare till andra delar av staden med tunnelbana så väntade en promenad på ca 400 – 500 meter till S:t Eriksplans tunnelbanestation. Det fanns visserligen en busshållplats vid stationen, men den var underdimensionerad och framkomligheten längs trånga gator i kvarteren sinkade ofta bussarna. 

Stationen låg helt enkelt lite för avsides för att kunna fungera optimalt som Stockholms tredje stora trafiknav efter Centralen och Stockholms Södra / Södra Station (som inte heller hade ett optimalt läge för smidiga byten till annan kollektivtrafik, men som i alla fall var mer centralt belägen inom sin stadsdel och hade betydligt fler bussförbindelser).

Den lilla stationsbyggnaden vid Karlberg var också sorgligt underdimensionerad för den trafikmängd den hade (över 14 000 personer per dag på 2010-talet). Det var nästan alltid trängsel i det lilla stationshuset, ibland uppstod stockningar i spärrarna (och ibland ville man bara hitta ett tryggt hörn där ingen trampade en på tårna).

 

Dels så är Karlbergs station nu nedlagd

Karlbergs station stängdes, såsom beskrivs här ovan, för pendeltågstrafik i juli 2017. Stationen ersattes då av den nya stationen Stockholm Odenplan i Citybanans tunnel under stora delar av innerstaden.

Ytligt sett så sover Karlberg nu sin törnrosasömn efter många års flitig användning som ett av naven i Stockholms kollektivtrafik. Den används, enligt obekräftad uppgift, förnärvarande som reservstation för att vända fjärrtåg om det skulle bli trafikstockningar vid Centralen. På sikt är det tänkt att den ska rivas.

Den 14:e november 2017 öppnades stationen kortvarigt för pendeltågstrafik igen, tills ett signalfel som hindrade pendeltågen från att köra på Citybanan hade åtgärdats.

 

Dels också eftersom Karlberg var en station som jag ofta använde

Detta har i sin tur på flera skäl. Det enklaste är att jag under några år jobbade i Hagalunds industriområde och den smidigaste vägen dit var för mig med buss till och från Karlbergs station.

En annan anledning är att jag sedan någonstans 2003, 2004 och vidare fram till 2017 valde denna station för min hemfärd om jag hade varit inne i stan framför Centralen.

Och varför åkte inte från Centralen?

Jo, tack, jag försökte. Och försökte. Och försökte. Men med åren så kom jag att hata trängseln och kampen om sittplatserna på överfulla pendeltåg.

Och gissa vem som alltid blev undanträngd och hamnade längst bak i trängseln för att komma ombord på tåget? Och därför blev utan sittplats?

Rätt gissat.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör mig så enkel att fösa undan eller tränga sig förbi, men det skedde dagligen i rusningstrafiken. Och ibland annars också. Dessutom lyckades jag sällan pricka in att ställa mig exakt där dörrarna skulle öppnas. Tågen tycktes inte stanna på exakt samma fläck varje gång vilket gjorde att jag ofta  hamnade någonstans mitt emellan dörrparen. Och därmed sist i kön.

Så det blev dags bli smart, slug och lurig om man ville vinna kampen om sittplatserna. Och kanske, i bästa fall, till och med få en fönsterplats.

Så om jag hade varit i de norra stadsdelarna (Östermalm, Vasastan, norra Norrmalm) så tog jag mig till Karlbergs station, istället för till Centralen. Där klev jag ombord på ett knökfullt pendeltåg till min destination och stod vid dörrarna tills vi nådde Centralen.

Vid Centralen vällde någonstans mellan hälften och två tredjedelar av passagerna av tåget. Och medan de vällde ut – och innan passagerna som trängdes på perrongen hade en chans att tränga sig ombord – så hade jag alltid glidit ned på en ledig plats. Och många gånger så var det dessutom en fönsterplats. Ha!

Med tiden så kom jag att tänka på dessa mina taktiska omvägar som ”The Great Game” (Om det nu skulle råka finnas något datorspel eller annat med detta namn, så är det inte detta). Min version av ”The Great Game” handlade om att utmanövrera mina medpassagerare (ni vet, de där ohyfsade typerna som brukade fösa undan mig eller tränga sig förbi) för att tillskansa mig en bra sittplats för den rätt långa hemresan där jag kunde läsa min bok i lugn och ro.

Jag blev med åren mästarinna på ”The Great Game”.
Fönsterplatserna blev allt oftare mina.
Om det var sommar så såg till att jag fick en plats på skuggsidan av tåget för hemfärden för att göra den så dräglig som möjligt.

Det enda som till slut kunde gå galet var om SL plötsligt meddelade att:
”Tåget går endast till Centralen, där ni kommer att få byta tåg”.

Det var - ett svek. Ett oursäktligt svek.
Matchriggning.
Sabotage – hur vågade man?

Suck. Sist i kön igen.
Den här gången dessutom med det dubbla antalet passagerare att trängas med när jag skulle ombord. Och ingen sittplats innan vi var nästan hemma.

 

För och nackdelar med Karlbergs station och Stockholm Odenplan

Karlberg (ovan jord)

Karlbergs station hade sin självklara charm om sommaren, med utsikt över vattnet och mot husen på Kungsholmen. Och på vägen dit så kunde man också slinka in på Stockholms Glasshus och inmundiga någonting kallt och välsmakande medan man väntade på att värsta rusningstiden skulle klinga av.

Om höst- och vårkvällarna kunde utsikten från perrongerna bjuda på spektakulära solnedgångar medan man väntade på sitt tåg.

Men om vintern, medan fjärrtågen dundrade förbi i snögloppet, så var det inte roligt att stå där i mörker, blåst och kyla. Brr!

Vidare så hade Karlbergs station enbart uppåtgående rulltrappor och hissen var lite väl ofta ur funktion. Dessutom kunde de passerande fjärrtågen ibland dundra förbi längs perrongen i alldeles för höga farter.

 

Stockholm Odenplan (under jord)

Den nya stationen, Stockholm Odenplan, är en underjordisk station som saknar utsikt. Den har även glasväggar och glasdörrar mot spåren, vilket gör att man slipper mycket av det buller och de fartvindar som är vanliga på öppna stationer ovan jord. Ytterst sällan dundrar tåg som inte är pendeltåg förbi – och om det någon gång skulle göra det, så befinner de sig i alla falla på andra sidan glasväggen.

Glasdörrarna är tydligt markerade, så man vet exakt var man ska stå och man kan lita på att tågen stannar där de ska vara (såvida det inte är ett kort tåg, då).

Heta sommardagar så är plattformarna relativt svala i jämförelse med temperaturen uppe på gatunivå. Kalla vinterdagar så är temperaturen behagligt varm. Och bäst av allt, perrongerna blir aldrig översnöade.

Det finns många rulltrappor och smidiga förbindelser med tunnelbanestationen Odenplan. En nackdel är dock att rulltrapporna har haft en del barnsjukdomar och har återkommande stopp för reparationer. Hissarna är dessutom underdimensionerade i förhållande till trafikmängden (både för få och för små).

Ytterligare ett problem är själva entrébyggnaden på Odenplan.
Hur tusan tänkte man egentligen?
Passagerare som ska till eller ifrån pendeltågsstationen får samsas med passagerare som ska till eller från tunnelbanestationen i en sorgligt trång och underdimensionerad entrébyggnad som är som skapt för att bli en flaskhals i händelse av en katastrof.

 

Men, trots allt, jag är redo att släppa taget om Karlbergs station och låta den sjunka ned i nostalgins djup. Stockholm Odenplan är framtiden.