onsdag 16 februari 2022

Bloggar kommer och går

När jag bläddrat igenom bloggen nu på morgonen så har jag upptäckt att jag fortfarande följer vissa bloggar som inte har varit aktiva på många, många år. Ett år. Två år. Tre. Fem. Sju.

Räknat från februari 2022. Om du läser detta längre fram så är årtalen förmodligen högre än så. Eller också är bloggarna borta ur mitt flöde, antingen för att de har tagits ned från nätet eller för att jag kommit ihåg att gallra och städa upp i mitt bloggflöde.

Varför jag inte har gjort det än?

Vissa av dessa bloggar har haft kortare eller längre pauser tidigare – så vem vet? Kanske kommer de tillbaka veckan efter det att jag plockat bort dem. Eller kanske aldrig.

Andra hade jag stort nöje av att följa genom åren och har lärt mig mycket om såväl skrivande och romancegenren som andra intressanta områden från. Av? Ifrån?

Sak samma. Ni kan nog förstå andemeningen, även om semantiken kanske blev för invecklad för att en morgontrött bloggare ska orka försöka veckla om den.

Hur som helst, så länge de bloggarna finns kvar på nätet så återvänder jag ibland för att kolla en detalj. Eller kanske läsa igenom något särskilt intressant gammalt blogginlägg som tog upp ett ämne eller frågor som jag har haft särskild nytta av i mitt skrivande. Eller som helt enkelt var roande. 

Många gamla romancebloggar har t.ex. fått mig att upptäcka nya, spännande romanceförfattare.

Så sett ur vissa perspektiv så är dessa bloggar ett slags tidsarkiv.

Andra gamla bloggar åter är skapade av personer som jag känner - eller i vissa fall är ytligt bekant med. Personer som har testat på att skapa en blogg, kanske kring ett skrivintresse men lika ofta för livet i stort och i smått, men sedan har livet kanske tagit andra vägar och tiden för bloggande minskade eller också försvann intresset.

Jag känner igen det där. Min egen aktivitet här på bloggen går i vågor. Vissa år finns orken, engagemanget och intresset där. Andra år är det motigare, mer av en kamp – med sporadiska utbrott av engagemang för ett ämne eller en händelse.

Och ibland, så har jag helt enkelt ingenting vettigt att säga. 
  • Ingenting nytt på skrivfronten
  • Ingen dråplig epistel om en pendlares vedermödor i kollektivtrafiken
  • Inga nostalgiska episoder om Nellie från hundåren
  • Inga reflektioner kring samtida händelser
  • Just inget nytt att säga om romance eller romancegrenen
  • Varken tid, ork eller energi nog för att göra bokrecensioner – jag vet, det var länge sedan

Och ibland så undrar jag om någon ens är intresserad av vad jag eventuellt skulle komma på att skriva om. Kanske är det helt enkelt bara för mig själv?

För mitt eget nöje av att se texten växa fram under mina fingrar, ett sätt att samla och kanalisera mina tankar?

Och kanske är det skäl nog.


Bloggar kommer och går. Den här består.
Även om aktiviteten kanske går i vågor.


Hur som helst, en dag så kommer jag förmodligen att städa upp mitt bloggflöde och bara följa aktiva bloggar. Men det blir inte idag.


2 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig. Vissa perioder finns helt enkelt inte tiden och energin att skriva (och ibland inte ens ork att läsa) bloggar. Och vem läser ens egen blogg? Men jag tycker om att skriva ändå och läsa vad andra skriver. Instagram i all ära men det blir så kort. Jag är glad om det finns levande bloggar att följa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här bloggen har just lite yrvaket blinkat till och sträcker en smula nymornat på sig, efter månader av dvala. Och jag läser inte precis om varje bloggpost som jag någonsin har skrivit. Men vissa delar av bloggen utgör en skrivardagbok, där jag av och till sammanfattar vad som har (eller inte har) hänt på skrivarfronten. Så där brukar jag ibland gå in och se om jag kan upptäcka några mönster i skrivflödet. Andra gånger så har jag kanske skrivit om ett specifikt ämne som sedan har blivit aktuellt igen och då kan jag gå in och läsa hur jag resonerade när inlägget skrevs. För att bara nämna ett par exempel.

      Radera