I går läste jag ett synnerligen inspirerande och informativt blogginlägg om redigering hos
Simona Ahrnstedt – ”
Läsarfråga om redigering på egen hand” - Sveriges egen Romancedrottning. Och hon vet vad hon talar om, Simona, hon har skrivit tre härliga böcker - fyllda från pärm till pärm med så mycket romantik och 100%-ig läsglädje att det skulle få en kulturelitist att yla mot månen -
Överenskommelser,
Betvingade och
De skandalösa.
Eftersom min och kulturelitens åsikt sällan sammanfaller, rekommenderar jag dessa böcker för alla som vill läsa romance på svenska.
Men tillbaka till Simonas blogginlägg. Det var ett inlägg som väckte fler tankar än jag till en början insåg, det märkte jag när jag kommenterade det och texten bara växte och växte och växte. Så det fick bli ett eget inlägg med tankar om och kring redigering. Från det stora till det lilla, från det komiska till det katastrofala, från det rent kosmetiska till det fundamentalt strukturella som kan stjälpa hela ens textbygge. Stort som smått. Och allt, för helheten, lika viktigt.
Redigering. Är. Livsviktig.
För såväl texten som författaren.
För hur rätt du än tror att du fått det, finns det tusen små olösta – och förbisedda – problem. Från det mest fundamentala för textens struktur till hastiga, löjliga, larviga små slarvfel.
Knasdetaljer och relationsproblem
Man ryser bara man tänker på alla dessa detaljer som kan knasa till det. Som t ex en lönnallé som några kapitel senare har blivit en lindallé, sammetsgardiner som en halv bok senare förvandlats till sidengardiner. Eller invecklade släktrelationer mellan osorterade släktingar – någons farmor är någon annans faster, någons gammelfaster (fast det vore det ju oartigt att kalla den förtjusande gamla damen, så då tänker man på henne som gammelfaster men tilltalar henne som faster – förvirrande!) och ytterligare någon annans tant. Sedan gäller det att komma ihåg i vilken relation berättarjaget i en viss scen står till den gamla damen.
Sedan är det de små fort-och-fel-incidenterna
T ex när texten flyter på och fingrarna snubblar fram över tangentbordet för att hinna skriva historien i den takt den väller fram i huvudet. Man vill ju inte missa någonting väsentligt. Men det är just det man gör. Inte missar någonting väsentligt, kanske. Men man missar ord i farten. Man tror att man skrivit ned dem, men vid en noggrann genomläsning upptäcker man att man glömt ett ”en” här eller ett ”och” där. Som sagt, fort och fel.
Därnäst kommer de där stora idiot-fadäserna
Man låter inte tillräckligt med tid förflyta för att händelser ”utanför” texten skall hinna utspela sig (t ex korrespondens = tid för ett brev att transporteras från avsändare till mottagare), eller vårblommningen. Fick lägga in en temporär köldknäpp som hejdade vårens naturliga frammarsch och förlängde ett visst skede – vitsippssäsongen – med några veckor. Absolut nödvändigt för handlingen. Den kvinnliga huvudpersonen skulle nämligen efter ett uppslitande och omskakande uppträde med den manlige huvudpersonen rusa genom en ankeldjup, grönvit matta av vitsippor och falla handlöst.
Och något av det värsta av allt – strukturella fel
När man t ex upptäcker att mitt i en scen skiftar berättarperspektivet från person A till person B – utan att man avsett det. Fast samtidigt får man fram detaljer i det perspektivskiftet som behövs för framåtrörelsen och som man inte hade kunnat få fram genom den första personens kunskap om/relation till/avsikt med/ etcetera situationen/problemet/händelsen, så man får finna ett sätt att göra det oavsiktliga perspektivskiftet avsiktligt.
Ett annat fel är att försöka tvinga en av sina karaktärer till att gå emot sin natur och göra någonting de inte vill. Man måste se sina personer som de de verkligen är, man måste respektera dem som de de verkligen är. Annars har man ett karaktärsuppror på halsen. Och, tro mig, det vill ni inte.
Mer om just detta finns att läsa i
Skrivprocessen – lyhördheten gentemot texten och
Romance i kubik - eller "Min författare förstår mig inte!"
Redigering
En stackars författare kan bli vindögd för mindre.
Men redigering är livsviktig.
