Det har jag inte. Även om det nu är ett tag sedan sist. Det finns faktiskt en kö med böcker som borde recenseras. Så snart som möjligt.
Böcker, som fått vänta orimligt länge på sin tur. På den sista genomläsningen inför recensionsskrivningen. På själva recensionsskrivningen. På att jag skall få tid och ork att ta tag i det och äntligen få det gjort.
För det är just tid och ork och energi som saknats den här vintern.
Och det, har i sin tur sin förklaring - som på en gång är både rolig och en liten smula trist. Det finns nämligen någonting jag inte berättat, tror jag i alla fall - jag kan inte påminna mig att jag skrivit någonting här om det.
Hur som helst, på den roliga sidan:
Efter flera år med arbetslöshet och sjukdomar och sjukskrivningar så arbetsprövar jag just nu för att se hur mycket jag kommer att klara och orka att arbeta framöver. Jag började i mitten av november och har ökat upp från de ursprungliga 10,5 timmarna per vecka (fördelade på 3,5 timmar tre dagar i veckan) dagar till 19,5 timmarna per vecka (fördelade på 6,5 timmar tre dagar i veckan). Alltså nästan halvtid!
Och det känns att det finns utrymme att öka upp det ytterligare. Hitintills har vi regelbundet ökat det med en timme åt gången. Nästa steg skulle nog bli att börja öka med en halvdag till istället.
Och det är jäkligt roligt att komma ut och göra någonting som känns vettig och roligt och produktivt och som jag trivs så himla bra med.
Istället gäspar jag nästan käken ur led medan jag tittar på Rapports väderprognos och längtar efter säng, täcke, kudde och släckt lampa och undrar om jag verkligen vill titta på... vilket program det nu än är som börjar klockan åtta?
Att jag somnar i fåtöljen framför sagda program.
Att jag somnar med uppslagen bok i läsfåtöljen.
Att jag tittar på en bok som jag verkligen, verkligen borde recensera - och inser att jag inte har kraften eller orken att göra det riktigt bra?
Jag har inte direkt gjort det lätt för mig, och nu straffar det sig.
Varje gång jag går upp i tid kommer en ny period med utmattning. Och som arbetsplatsen ligger inne i stan påverkar störningar i kollektivtrafiken dessutom situationen.
Visserligen är pendeltåget utmärkt för läsning - jag sitter på min plats och läser i en halvtimme. Det borde ju vara en fördel, skulle man kunna tycka. Men det blir ändå inte den där sammanhängande, djupt koncentrerade recensionsläsningen jag kunde få till när jag kunde disponera tiden i stort sett som jag behagade.
Eller tiden att tillbringa större delen av dagen vid datorn och skriva den där recensionen, på det sättet och den nivån jag under de här åren arbetat fram recensionerna till.
Till er som väntar på en recension - jag har inte glömt er!
Och varmt tack för böcker jag har fått för recension eller som gåva, det uppskattar jag verkligen.
Jag vet i skrivande stund inte riktigt när eller hur snart jag kommer att få tid och ork att ta tag i recensionsskrivandet igen. Energin har inte funnits där under januari eller februari.
Jag vet inte heller hur jag skall lösa det här. Jag gillar inte alternativet att banta recensionerna tillbaka till det slags boktips det här projektet började som 2014. Det är ett steg som känns så FEL att ta.
Man tar inte saker till en viss nivå - och det var ett blodslit att ta det dit - för att sedan backa bandet vid minsta motgång.
Ja, det var en förklaring till den låååånga tystnaden som infallit här på Romanceportalen. Och även på såväl mitt eget som Romanceportalens twitterkonton.
Det är en tystnad som olyckligtvis sammanfallit med så många stora och omvälvande händelser i romancesverige de senaste månaderna. Jag har inte missat att det pågår en romancerevolution här i Sverige - med idel roliga och omvälvande små och stora nyheter.
Jag har bara helt enkelt inte haft ork och energi nog att ta tag i det och dra mitt strå till stacken. Det finns t o m ett halvfärdigt Romancenytt (som är på väg att bli romancegammalt redan innan det ens blivit publicerat) som bara ligger och väntar eftersom jag inte orkat skriva det färdigt.
Mea Culpa.
Jag skriver content!
