Om någon sällsynt inkoftad kulturmupp eller någon genusfixerad feminist vänster om vänster med fasa i rösten frågar om du "läser det där", så försök behärska dig.
En inbunden bok eller en läsplatta kan ta skada om du drämmer den i skallen på vederbörande. Och en pocket är ändå för mjuk för att lämna något bestående intryck i extra tjockt skallben.
Det korrekta svaret är dock:
"Ja, för fasen, jag läser romance!"
Och varför jag gör det?
Jag lever och andas diskbänksrealism dagligen. Och, tro mig, det är inte direkt någon höjdare.
Så varför skulle jag vilja lägga min magra bokbudget och min begränsade lästid på att
läsa diskbänksrealism?
Diskbänksrealism, är överskattad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar