måndag 3 november 2014

En romanceläsares glädje och vikten av HEA

Om ni såg mitt vardagsrum nu – ah, fast, nej – bäst att ni inte ser det. Men om ni såg det skulle Ni se romanceböckerna torna upp sig omkring min läs- och tv-fåtölj.

De här böckerna, med sin närmast dagliga dos lycka och läsglädje, har gjort de senaste åren drägliga fast de annars inte varit så lätta alla gånger. Människor behöver en rejäl dos HEA om dagen. Nej, HEA, är inte en vitaminkombination vi vinterbleka nordbor behöver eftersom solen så här års mest lyser med sin frånvaro. HEA står för Happily Ever After.

Ungefär översatt och sedan levde de lyckliga (i alla sina dagar).

Det gör vi ju i och för sig sällan.

Men vi behöver drömmen om HEA. Särskilt när världen eller vi krisar, när mörka moln tornar upp sig vid horisonten, när världen mörknar och alla nyheter är dåliga nyheter.


Jag har läst romance på engelska i ungefär ett och ett halvt år och jag känner mig berikad. Böckerna har för en tid kunnat skänka mig inspiration och mod och hopp och kreativitet. De har skimrat som små solar inombords i vintermörkret och de öppnar fönstren mot svunna världar och grönskande, svala parker sommartid. De har gjort de senaste åren så oändligt rika.

Fram för fler HEA.

Och de inspirerade mig till att försöka skriva sådana böcker, böcker som kunde ge andra samma glädje i en mörknande värld. Det har också varit en glädjefylld och berikande upplevelse, en upplevelse jag inte skulle vilja vara utan. Jag nådde kanske inte riktigt ända fram, jag har två nästan färdiga böcker, men vilken resa det varit.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar