En vintervit omfamning

Skuggan över snön var min egen

Den kortaste dagen

Må den kortaste dagen inte bli den mörkaste.
Må de få timmarna fyllas av sneda solstrålar,
av vinterns gyllene ljus över snön.
Håll molnen borta, håll himlen blå.

En skugga över snön

En skugga över snön,
en gravlykta begravd i drivorna,
endast gravstenarnas snökrönta överkanter,
reser sig ur vintervit omfamning.

Det är ingen idé att bana väg genom vitheten,
att gräva upp gravlyktan ur köldens djup.
Jag tänder mitt ljus och ställer det på snön.

Skuggan över snön är min egen.

Först dunig och smeklysten, som dansar för vinden

Den oväntade snön skapar ofta de vackraste effekterna

Snöns åldrar

Snöns första ålder – nedkomsten
Först dunig och smeklysten,
som dansar för vinden,
eller vätansmättat snöklofs,
som träffar över ögonbrynet,
som glider ned och förblindar,
eller pilspetsvasst pärlsocker, 
som träffar ansiktet tills huden skriker.

Snöns andra ålder – marktäckare
Som florsocker över en kaka,
eller som marängsviss med fluff och skare.
Kanske som snöbollskrambar, som snögubbsämne,
som oplogbar vithet med densiteten hos ett svart hål.

Snöns tredje ålder – sammanpressning
Genom töväder till fotvätande slask,
genom blidväder till sufflén som sjönk ihop,
genom tö och kyla till hårdfrusnaste riviga skare.
Genom blåst i drivor, över kanter som överhäng,
i droppar under dagsmeja och nattköld till istappar.

Snöns fjärde ålder – mognad
Genom töväder till fotvätande slask,
genom blidväder till sufflén som sjönk ihop,
genom tö och kyla till hårdfrusnaste riviga skare.
Genom blåst i drivor, över kanter som överhäng,
i droppar under dagsmeja och nattköld till istappar.