Kärleken kraschlandade

Kärleken kraschlandade i kväll, vid inflygningen till Arlanda. Det fanns inga överlevande.

Ett av liken ligger och snarkar i min säng, i väntan på en likvaka. I väntan på att bli svept och begravet. I väntan på att bli uthystat ur lägenheten. Det andra irrar från fönster till fönster, som söker hon tröst från gatlyktors och neonskyltars ljussken. Det andra är jag.

Han vet inte om det ännu.
Jag vet, och det räcker för mig.


Mina händer stryker över den kalla fönsterrutan. Jag kommer att ångra det i morgon, jag kommer att få tvätta fönstren för att få bort märkena. Jag vet, och jag orkar inte bry mig.

Jag lutar pannan mot glaset. Kanske kan kylan lindra huvudvärken.

Men inte heller det är nog. Jag packar upp min väska. Jag packar inte upp hans.

Istället fyller jag papperskassar med alla de prylar han släpat hit. CD-skivor - hur många skivor med Guns n' Roses, Aerosmith och andra osorterade hårdrocksband har han egentligen om detta bara är några favoriter? En kasse enbart det. Hans bärbara dator och alla hans förbaskade dataspel, hans bärbara CD-spelare. Hans fåniga fotbollslampa - är han femton eller trettiofyra? Allt från kalsonger och sportskor till tandkräm och rakvatten.

Jag gråter nästan över flaskan med rakvatten, jag vet att jag kommer att sakna den doften. Doften av nyduschad, varm karl och rakvatten.

Om han ändå hållit käften stängd!

Kanske har jag begärt för mycket av honom. Han är man, har jag rätt att begära att han skall ha intuition?

Kanske är det lika bra att det blev sagt. Nu. Inte om ett år. Inte om tio.

Jag ser ned på flaskan med rakvatten. Etiketten har fått fuktfläckar. Jag torkar av flaskan och stoppar ned den i papperskassen. Jag torkar ögonen. Sju papperskassar. En man. Fyra månader av mitt liv. När det dagas kommer de att vara borta ur min hall.

Om han ändå haft vett att tiga.

Jag fiskar upp hans nyckelknippa ur fickan på hans mörkgröna mockajacka, hakar av mina nycklar. Hakar fast dem på min egen nyckelknippa. Hur kan två nycklar få den att känns så tung?



Jag sov på soffan den natten. Rättelse: Jag bäddade på soffan och lyckades väl somna till, för någon timme eller så, vid ett par tillfällen.


Kärleken kraschlandade en kväll i november. Det fanns inga överlevande.