En lovsång till höstens storm och glädje

Jag vandrar genom flammande katedraler,
som vigts till höstens gudom,
jag lyssnar till stormens symfoni,
hör tusen och åter tusen trädkronors kör,
sjunga en lovsång till höstens storm och glädje.

Jubla, mitt blod,
jag vandrar under färgsprakande valv,
oxblod, koppar och rodnande, flammande guld,
under svindlande höstblå kupoler.
Jag fångar lövet som landade i min hand,
jag kysser vinden som stal mitt andetag.

Jag vill dansa över höstglödande mattor,
under höstblå himlavalv,
tills löven virvlar omkring mig,
tills min själ sjunger,
och min kropp stupar.

Om höstens gudom har en kvinna,
så är den kvinnan jag.

Om höstens gudom är en kvinna,
är den kvinnan jag.